Kadmium i hamnsediment

Generellt har kadmiumhalterna i hamnsedimenten minskat sedan den första undersökningen år 1993. I två av provpunkterna har dock halterna ökat tydligt mellan år 2013 och 2018.

Linjen till det gröna området visar Naturvårdsverkets bakgrundsvärde för sediment. På fjorton av de sexton provtagna stationerna år 2018 låg halterna över eller klart över bakgrundsvärdet. I två provpunkter har halterna legat kring EUs gränsvärde för god miljöstatus avseende kadmium (2,3 mg/kg TS), vid inventeringarna år 1993 och 2001. I dessa punkter har halterna sjunkit och ligger vid de två senaste inventeringarna på omkring 1,5 mg/kg TS.

Vid jämförelse med andra mätningar utförda på kustnära provtagningsstationer i öppet hav är halterna i hamnbassängerna betydligt högre. Detta beror delvis på att stationerna i öppet hav har mer sandiga sediment och därigenom sämre förmåga att binda till sig metaller jämfört med hamnsedimenten som innehåller mer organiskt material. Troligtvis beror de högre halterna i Malmös hamnområden också på en mer direkt belastning av metaller från tillförsel av dagvatten, fartygstrafik samt läckage från fartygsskrov.

Kadmium samt bly och kvicksilver är definierade som särskilt farliga metaller och utgör prioriterade utfasningsämnen vilket innebär att man arbetar med att sluta använda dem inom Sverige och EU.